Flickan föddes som första barnet till en 18 årig mamma och 21 årig pappa – en söndagseftermiddag i december för ett antal år sedan.
Hon har fått det berättas att hon var ett snällt barn – detta har hennes mormor och hennes moster berättat för henne i vuxen ålder.
Det var lite struligt med hennes mamma och pappa. Mamman var ung och naiv och kär i pappan och pappan var en riktig Don Juan – och kunde charma kvinnorna. Han drack för mycket sprit och blev våldsam och misshandlade mamman många gånger! Dessutom var han ju på en båt och det drog väl kvinnorna till honom också!
Ja hur det nu var så flyttade dom ihop – han började att jobba på sågverket som fanns i samhället och mamman stannade hemma – som vanligt var – den tiden. Men det var mest flickans mormor och morfar och även hennes moster – som var ett år yngre än hennes egen mamma – som fick sköta det lilla barnet. Och även flickans morfars mamma – den gamla "farmor" som flickan sen började kalla henne – som fick ställa upp när inte hennes egen mamma ville göra det.
Det var mycket sprit och bråk mellan pappan och mamman – ja det var alltså pappan som drack och bråkade och även slog sin egen fru – och som flickan sen tänkt många, många gånger i vuxen ålder, hur kan man tillåta detta – hur kan man låta någon annan slå mig!!
I alla fall – det var mycket strul hela tiden p g a ett och annat problem som flickans föräldrar hade, men flickan hade som tur var sin kära mormor och morfar i närheten! Som "räddade" henne allt som oftast från föräldrahemmet.
Under åren som gick så föddes fem barn till i familjen, varför kan man fråga sig - skaffade föräldrarna fler barn när dom inte brydde sig om sitt första!
Flickan vistades ju också mycket ofta i morföräldrarnas hem. Dom tog hand om henne, men ibland så "krävde" och hotade pappan – flickan skulle "hem" – varför? Inte för att han älskade flickan, utan bara för att visa sin MAKT – att han hade rätt till flickan och att det var han som bestämde!
Det hände många tråkigheter i hemmet … sprit … misshandel … och till sist även incest! Det var flickan som drabbades av detta hemska – av sin egen far dessutom! Flickan minns klart och tydligt mycket av det som hände – känslan av skräck, förtvivlan, lukten – som ett barn inte skall känna, flickan förstod fast hon var så ung och liten – att det inte var rätt och riktigt det som hände! Flickan skulle alltid ligga vid sin far i soffan – flickan kan inte skriva om det – det känns för svårt ännu – fast så lång tid gått! Flickan har ju inget exakt minne av när detta hemska började, men det var flickan själv med sin mormors hjälp som fick det att upphöra! Och då var flickan sex år! Flickan berättade för sin mormor om vad pappan gjorde – flickans mormor blev chockad och mycket förskräckt när hon hörde detta. Mormodern tog genast kontakt med barnavårdsmyndigheterna, sociala myndigheter och polisen – varpå samma kväll så kom alla dessa personerna hem till familjen och grep pappan!Flickan minns det tydligt.Mamman och flickan satt i köket – tillsammans med sin syster och sydde dockkläder – pappan var ute i vedboden och hämtade ved – det knackade på dörren och in kom många människor. Då flickan såg poliser – då förstod hon – hon sprang direkt in i rummet och gömde sig bakom en fåtölj i ett hörn – där såg hon sedan när pappan kom in med poliser. Han sökte genast flickans blick! Dom tittade på varandra – men han vågade inte säga eller göra flickan nåt! Flickan var rädd – för hon visste – fast hon var så liten – varför poliserna tog pappan och hon var rädd för pappan – han hade ett fruktansvärt humör!
Sen så blev det mycket turbulens där i huset, flickan fick fara hem till sin mormor och morfar tillsammans med läkare och annan personal – som pratade och frågade henne om allt möjligt. Flickan mådde dåligt – även hennes mormor och morfar förstås.
Detta hände en söndag – det kommer flickan ihåg. På vintern – flickan gillar inte vintern speciellt!!!
Sen så blev det bestämt att flickan skulle stanna hos sina morföräldrar – det blev en veckas vistelse på ett sjukhus för all möjlig och omöjlig undersökning av flickan. Mormodern skulle inte få stanna kvar på sjukhuset, men flickan blev hysterisk och alldeles vansinnig när hennes mormor skulle fara därifrån, mormodern grät och flickan grät – så det blev bestämt att mormodern fick stanna kvar och fick ett eget rum på sjukhuset. Flickan kände sig trygg då – hon älskade sin mormor så mycket! Flickan fick prata med läkare, psykologer och många andra – hon fick visa med dockors hjälp vad som hänt och berätta med sina egna ord och rita.Flickan minns allt detta som om det var igår!
I vuxen ålder har flickan tagit kontakt med sjukhuset för att få tag på sina journaler från den här tiden, det tog henne många år att kunna ringa dit och prata med dom, men dom hjälpte verkligen till och skickade alla journaler till flickan. När hon läste i pappren – så dök det upp saker där som flickan faktiskt hade förträngt ur sitt minne – men när hon läste vad hon sagt den gången – då ploppade allt upp igen i minnet och det gjorde ännu mera ont! Flickan har även tagit kontakt med barnavårdsmyndigheten och sociala myndigheten på sin hemort – för att få tag på dom papper som gällde hennes ”fall”. Det blev ännu flera gripande papper att läsa för flickan. Men dom var fantastiska där personalen och pratade mycket med flickan och hjälpte till för att hon skulle få tag på sina papper. Det jobbade faktiskt kvar en kvinna som mindes flickans fall och hon sa att flickan hade blivit väldigt illa behandlad (av sin pappa).
Det blev till slut rättegång, mormodern fick fara dit och vittna, pappan fick fyra års fängelse och det blev bestämt att föräldrarna inte fick ha några flickor hemma! Flickans syskon bestod av tre bröder och två systrar. Flickan hamnade förstås hos sin älskade mormor och morfar, en annan syster hos sina farföräldrar, två bröder fick stanna kvar i föräldrahemmet (det var synd om dom!!!) och två andra syskon hamnade hos samma fosterföräldrar där dom fick det mycket bra! Tack och lov säger flickan!Flickan fick ett lyckligt liv trots allt – tack vare sina morföräldrar och sin älskade moster. Flickan tog väl hand om sin mormor och morfar när dom blev gamla och sjuka – men hon var ändå väldigt ung när dom gick bort, vilket flickan tyckte var väldigt väldigt jobbigt – hon hade ju velat få ha kvar dom mycket längre och kunna ge tillbaka ännu mera av sig själv till dom, för dom hade gjort så mycket för henne alltid! Men liv och död bestäms ju inte av den lilla människan, tyvärr.
Det har ändå gått bra i flickans liv, hon har fått en underbar man och en underbar son! Som hon älskar över allt annat! Flickan har ett bra jobb med toppenbra arbetskamrater, intressant jobb. Flickans liv blev ändå bra – trots den lite ”dåliga” starten hon fick, men det var tack vare sina morföräldrar som det gick så bra som det faktiskt gjorde! Hon är dom evigt TACKSAMMA och detsamma säger hon om sin moster.
När pappan kom ut efter sitt avtjänade straff, så ville han att flickan skulle komma ”hem” till föräldrarna, bara för att flickan skulle få en bordsklocka som han tillverkat i fängelset! Flickan ville inte, hon var rädd för pappan – men som den kloka människan som hennes mormor var, så sa hennes mormor: du kan tryggt gå dit, han kan inte göra dig någonting! Jag tror att mormodern tänkte att detta skulle vara ”bra” för flickans framtid – att möta sin pappa direkt – och inte behöva vara rädd för honom i framtiden! Mycket klokt av flickans KLOKA KLOKA mormor.
Därför tänker flickan ibland – varför skaffar människor sig barn om dom inte ”vill ha barn och vill älska dom villkorslöst och ta hand om dom och ge dom all den trygghet som barn är värda?Jag vill ge mitt eget barn ALLT – ALLT som jag inte själv fick av mina föräldrar – men det viktigaste är ändå att kunna ge KÄRLEK och TRYGGHET till sitt barn. Och det har jag alltid försökt att ge min son – och han ger mycket värme och kärlek tillbaka till oss! Tack älskade son!Flickan har inte haft mycket kontakt under sitt liv med sina föräldrar (dom flyttade från orten när pappan avtjänat sitt straff!).
Pappan dog när flickan var i 20-årsåldern – han var bara 40 år då! Flickans farmor ringde strax efter kl 5 en morgon och grät och berättade att pappan hade dött, flickan sa bara Jaha – kände ingenting alls – det är väl inte så konstigt att flickan inte kände varken sorg eller ledsamhet – pappan förtjänade inte det av flickan! Inte efter vad han gjort henne – han hade svikit sitt eget barn å det grövsta! Hon valde att inte gå på begravningen – flickan sa – jag kommer inte – det skulle vara att hyckla – jag hatar min pappa!!! Starka ord av flickan – men helt förståeligt efter vad hon varit med om …
Sista åren har väl flickan börjat att ha lite mera kontakt per telefon och någon enstaka gång också att träffa sin mamma, men flickan känner ingenting egentligen – bara som en ytlig bekant. Inga mor-dotter känslor alltså! Mamman har också svikit flickan – eftersom mamman valde att ta tillbaka sin man efter fängelsetiden och med den påföljd alltså att barnen inte fick växa upp tillsammans – som syskon skall få göra! Hur kan man välja en man före sina egna barn och dessutom när man vet vad han har gjort mot ett av sina barn! Helt oförståeligt för mig är det! Flickan är bitter – men ändå har inte denna bitterhet förpestat flickans liv – hon är en glad och harmonisk människa trots allt!Tack vare tryggheten och kärleken hon fick av sina morföräldrar! Hon räddades av dom – gud vet hur flickan annars hade mått om hon inte fick komma HEM till mormor och morfar … hon hade nog blivit ett vrak, skadad för livet … märkt av sin egen far!
