Nu har snart hela september gått och dagarna går i rasande fart ... snart är det dags för julbestyren och sen ser vi fram emot våren och sommaren igen. Visst kan man säga att man är inne i ett ekorrhjul - året om - alltid - hela livet - detta hjulet snurrar också fortare och fortare ju äldre man blir. Den ena dagen är den andra lik i mångt och mycket. Och ibland vill man bara skrika STOPP, jag vill kliva av, jag vill bromsa upp ett slag!!!!!!! Känner ni så också nån gång - varför går tiden så fort, ett liv är ett ögonblick i Universum, en blinkning bara. Varför tar vi inte hand om detta livet på ett bättre sätt vi människor? Varför strävar vi så efter guld och gröna skogar, när vi ändå inte får ta något med oss när vi går vår väg! Varför är vi inte nöjda med just LIVET bara!?
Lite funderingar och djupare tankar så här på min lunch!
Lite funderingar och djupare tankar så här på min lunch!
Hej på dej! :o)
SvaraRaderaTänkvärt det du skriver om. Jag har ju sprungit i ett sånt hjul i nästan hela mitt liv. Tills jag själv valde att kliva av. Idag känner jag mej väldigt lyckligt lottad som både överlevde och lyckades klara av det :o)
Mest handlar det nog om att man själv måste göra sig medveten om hur ens liv ter sig. Inse vad som är viktigt och vad man själv måste göra för att må bra.
Min erfarenhet är att man lever livet mera levande. Med det menar jag att man är mera närvarande i dom saker man gör. Mina ledord är: HÄR! NU!IDAG! Man uppskattar dagen och dom små sakerna på ett helt annat sätt. Man hittar sin egen rytm.
Låt ingen annan tala om för dej vad som är rätt eller fel. För rätt är bara det som känns rätt för dej själv. Det är ditt liv, inte någon annans. Fundera över vad som det allra viktigaste för dej och välj ut dessa. Du har själv svaren :o)
Oj, vad jag skriver mycket. Kände bara att jag ville dela med mej av det som är min erfarenhet.
Må så gott där i min lilla favoritstad!
Kramar
Monika
Ja du, ibland undrar jag om det är meningen att det skall vara så här. Upp i ottan, skynda för att komma i tid till jobb och hem när mörkret faller. Efter många långa funderingar har jag valt att arbeta halvtid, kändes inte helt lätt att välja det då många ställde frågor om varför. Jag kom dock fram till att detta var så jag ville. Passar mig och min familj. Har ingen man som tjänar massor, vi får anpassa oss. Däremot så är vi ju två, jag är inte ensamstående så det har ju gjort det möjligt. Men visst dras man med i ekorrhjulet, även om man inte vill.
SvaraRaderaMå gott och passa på att njuta av det lilla!
Anna-Karin